Lotta

ja i tisdags satte det igång. Febern anlände på mej och jag blev sjuk efter att just innan varit förkyld i nästan två veckor såsom våra barn. Det vara bara att bita ihop. Jag är ju hemma på dagarna med emelie och det skulle jag vara nu också även om jag var sjuk. Emelie, vårt lillla busfrö, har varit väldigt busiga under dessa dagar och inte riktigt förstått att mamma är sjuk o inte orkar leka så mycket eller underhålla, men vad gör man inte för sin lilla plutt, sitt bästa såklart :)
Nu har jag ju turen att ha mina kära systrar som bor i samma hus. Okej, annsofie hade sitt jobb , men caroline var min pelare att luta sig på om dagarna, hon räddade mej. Även simon är ju på jobbet och han är inte hemma förrän närmare 17.30-tiden. Caroline, hon tog emelie med sej ut så jag fick sova eller hem till sej och hon kokade mat och hon fanns om jag behövde henne. Caroline har nästanbara sitt examensarbete kvar nu o då blir hon klar, inga kurser i skolan mer, därav kunde hon ställa upp så mycket också!
Det var egentligen förvånansvärt vad jag orkade även om jag var sjuk , jag diskade, tvättade ngn tvätt, dammsög bara EN gång mitt i veckan denna vecka, plockade upp efter barnen. Tro nu inte att jag gjorde allt detta när febern var som högst över 39 grader, men när den sjunkit till 37-38 gr då gick det bättre. Märkligt hur man får energin till att göra små viktiga hushållssysslor fast man är sjuk, man har ju inte bara sej själv att tänka på.
Två dar senare ringer dom från dagis, elias, min lilla kille är sjuk(men han är snart inte så liten mer, han fyllde 3 år i onsdags!) och har kräkts så min kära syster går över till andra sidan vägen där dagiset ligger och hämtar honom hem. Så nu är vi två sjuka typer här hemma. Elias har varit väldigt seg o trött men tror att det börjar gå mot det bättre hållet. Idag var han t.o.m ut o tog lite frisk luft med sin pappa o farbror Linus. Frisk luft gör bara gott. För mycket av bara inomhus luft är inte heller så uppiggande. Jag har själv haft en slappare dag i dag, sov ngn timme, därav slappare och det var sköönt så tack min älskling simon!!det var märkligt tyckte jag att jag skulle bli så här febrig för jag har inte varit så här sjuk tidigare en endaste gång sen jag flyttade hit för 7 år sedan. Man får bara lära sej o leva med alla "tillfälliga" slag kroppen kan få såna här gånger. hehehee...

nu ska jag krypa isäng, orkar inte varar uppe mer..hejs svejs