Lotta

Denhär dagen är ganska mycket annorlunda än andra dagar. Det är som man skulle slagit "huvudet i väggen". Har bara kunnat konstatera att jag inte får gjort så mycket idag. Förutom att mata Emelie, byta blöjor och själv se till att jag får mat i mej, måste jag sova och få nya krafter tills Elias ska hämtas från dagis och min kära man kommer från jobbet.
Anser sovandet vara ett måste för min hälsa, samtidigt som jag känner att jag borde städa och fixa med allt. Jobbigt att inte få något gjort. Måste bara tvinga mej att se på tvätthögen som "skriker" i mina ögon, (kanske inte i andras) och borde tvättas eller andra saker som stör min närvaro som egentligen inte borde störa. Vill bara ha ordning, Okej, men jag kan ju alltid hoppas på att krafterna kommit tillbaka till kvällen, då kan jag ju ta itu med det jag vill få gjort. Det skulle göra mej såå glad. ("glädjeskutt")

Nu när man blivit äldre tänker man på livet på ett annat sätt än tidigare. När jag var yngre tänkte jag ofta att det är lång tid kvar tills jag blir "gammal". Jag tyckte jag hade livet framför mej. Missförstå mej inte, det tycker jag fortfarande att jag har, men nu ser man mer allvarligare på livet. Att leva länge är ingen garanti, vad som helst kan hända. Det är bara att följa med nyheterna, människor dör i bilolyckor, sjukdomar, krig etc. Vad jag vill säga är att jag varje dag vill sträva till att leva varje dag av mitt liv som om dagen var den sista, och hur skulle jag leva då? Framförallt leva nära Jesus, men också ta hand om mina nära och kära och visa kärlek och omsorg. Jag tror att många gånger har vi så många "järn" i elden( dvs så mycket att göra) att vi inte stannar upp utan kör vårt "race", vilket inte är så bra. Vi behöver nog ta oss tid varje dag att stanna upp och lite fundera över livet.

Hur snabbt går inte en dag! Oftast hinner man inte ens med allt man skulle vilja hinna med. man har fullt upp med att ta hand om sina två söta sötnosar, alltid uppgifter att sköta, klockan som går, ibland ser jag bara hur klockan tickar och jag hinner inte med. Kokar lite kaffe, tänker att om jag får i mej lite kaffe gör nog det susen och otroligt nog kommer man igång och tänker: nu ska jag hinna dammsuga, tvätta kläder,underhålla barnen etc. Det jag märker tydligast är att man inte hinner få någon egentlig tid för att ta hand om sej själv, så man får ta det sen när man hinner..
Konstaterar att vara hemmamamma är lika mkt jobb som ett vanligt jobb ute i samhället, samt att när man är småbarnsförälder jobbar man även natt. Otroligt hur man orkar egentligen. Vid ett skede sov jag bara 9 timmar på tre nätter. Det finns något som driver en vidare till att orka fortsätta bara, samtidigt som det ibland känns som man är så trött att man inte fattar hur man orkar..men småbarnstiden vara ju då inte för länge, och att ha småttingar är ju helt otroligt ljuvligt !